Här kan våra nära och kära och andra intresserade läsa om små och stora händelser i vår familj. Ni kommer att få läsa om barnen (de små i första hand, då de stora inte är lika intresserade av att figurera i mammas blogg), och mina försök att få till lite mysig inredning bland renoveringdamm och ofärdiga projekt.
En rad i "kommentarer" när du varit här och tittat gör mig glad.
Skriv till oss: familjen@hogbacke.com
Vårt fotoalbum: galleri.hogbacke.com
Jodå, när Axel hade somnat städade jag lite i köket. Man kan väl inte ha så där stökigt i skåpen, heller hur?Axel kan bara inte låta bli min dator. Snyft! Så här såg den ut efter att en ouppmärksam mamma råkat vända bort huvudet för att diska en kastrull. Lika lång tid som det tar att diska en kastrull för mig tar det alltså Axel att klättra upp på köksstolen och pilla bort 7 tangenter. "Skillat", som största storebror skulle säga. Det värsta är att de inte går att sätta dit ordentligt igen.
Axel promenerar i vår gränd. Grannens katt promenerar också i gränden. Axel får syn på den ulliga lilla katten och vill krama den. Han försöker springa ifatt den. Katten blir rädd och springer och gömmer sig. Axel inser att katten inte vill bli kramad. Då kan man bli så här arg och ledsen...och söt.
Det tog 1 år, 3 månader och 28 dagar innan Axel sov en natt utan att vakna för att äta. Nu har han sovit över nattmålet två nätter och jag hoppas att det är en trend som håller i sig... Nu när vi båda ska börja jobba, så gör det inget att få sova lite bättre på nätterna.
Igår började Axels inskolning på förskolan (eller dagis som vi egentligen säger här hemma). Eftersom han har varit i lokalerna så gott som varje dag förut, när han och Niklas lämnat och hämtat Tore, så stötte det inte på några som helst problem i form av blyghet och så. Han försökte hänga med de andra barnen så gott han kunde och satt gärna med på fruktstunden och åt banan. Stackars pappa blev lämnad på en liten barnstol utan så mycket uppmärksamhet .
Personalen var positiv till att Axel skulle sova middag ute i vagnen. Vi var lite fundersamma på om det fanns resurser till att avsätta en person att söva Axel i vagnen, då det är inget annat barn på avdelningen som sover utomhus. Det skulle inte vara något problem med det, enligt personalen. Men nu behöver vi ha en "dagissovvagn", så vi slipper släpa med vår vagn fram och tillbaka från dagis hela tiden. Om det är någon som har en gammal vagn ståendes får ni gärna höra av er till oss!
Efter påsk börjar killarna gå hela dagar på förskolan och jag går ned på 80% av min arbetstid (men behåller 100% av arbetsbördan på jobbet förmodligen...). Jag lämnar till frukost kl 8.00 och jobbar till 15.15, utom på fredagar då jag slutar 14.45. Det blir lagom att killarna har ätit mellis klart när jag hämtar dem och vi kan "chilla" lite tillsammans en stund innan eftermiddags- och kvällsbestyren börjar.
"Bulan Högbacke" med morgonfrilla och extra napp i handen, för säkerhets skull. 
Axel är så glad så han visar alla sina tänder.
Mums med tårta
Attack mot de sista tårtsmulorna
, då ska ju kilona rasa.
Jag googlade (med huvudet på sned) och hittade ett tips om hur man återställde skärmen. Alt Gr + Pil upp, löste problemet. 
Tänk vad ivriga barn är att få hjälpa till när de är små. Axel kör i 180 knyck med sin lära-gå-vagn tll diskmaskinen, så fort han hör att jag öppnar luckan. Han vill gärna hjälpa till att plocka ur tallrikar och bestick ur undre korgen.
Hur håller man kvar hjälpsamheten upp till tonåren? Den hjälpsamhet som inte kräver hot eller mutor först...
...och han följer bokens uppmaning...
Axel är inte känd för att sova långa stunder, men idag verkar han ta igen nästan 9 månaders sömn. Igår kväll somnade han kl 20.30 och vaknade först kl 10.50. Han sov inte hela natten förstås, men ändå! Efter knappt två timmars vakenhet, så började han klia sig i ögonen och jag lade honom i sängen. Han somnade på någon minut.
Nu har han sovit i snart 3 timmar... Det värsta är att man utnyttjar ju inte tiden han sover till att göra något, för jag måste hela tiden springa och kolla så att han fortfarande andas, att han inte har feber osv. Töntig fyrabarnsmamma eller...
Att bada i diskhon är det bästa som finns, enligt Axel. Är man lite småtjurig på kvällen hjälper ett bad där till att muntra upp och man får en paus i kvällsgnället. Små fluffiga Axlar behöver badas rätt ofta, då det samlas hur mycket smuts som helst i alla veck som finns på hans kropp.
Axel har förresten fått sin första tand. Vi har väntat jättelänge på att den skall dyka upp, då han har dreglat konstant sen han var fyra månader.
Idag blir minsta prinsen 7 månader. En alltsom oftast glad liten kille. Han har, sent omsider, börjat vända på sig från mage till rygg och rygg till mage och snurrar dessutom runt på magen, men att ta sig framåt är fortfarande ointressant. Kan magen vara ivägen? 
Däremot sitter han rätt stadigt, men vi har amningskudden runt honom, när han sitter på golvet, bara som säkerhet.
Killen är matglad och hittills är det inget av det vi bjudit på som han har ratat. Det är väl endast vällingen som han inte brukar äta upp allt av. Att ammas är fortfarande bäst och särskilt nattetid är det mysigt. Mamma känner av en viss trötthet, för Axel vaknar ca fem gånger/natt fortfarande och har man tur är det "bara" att stoppa in nappen, men annars duger det bara med amning.
Puss på dig vår finaste lillebror!
